Min syn på alkohol i en andlig livsstil

Nyligen fick jag en fråga från en kund: “Vad tycker du om alkohol när man lever en andlig livsstil?”

Det fick mig att fundera. För mig är det inte svart eller vitt. Alkohol i sig behöver inte vara fel eller stå i vägen för ett andligt liv. Det viktigaste är hur man förhåller sig till det.

Andlighet handlar mycket om att leva med medvetenhet, att känna in och ta hand om både kroppen och det inre. Och jag tror att för många som går den här vägen blir det också naturligt att man blir mer medveten om vad man tillför sin kropp, både i form av mat, dryck, energi och intryck.

Så för mig handlar det inte så mycket om om man dricker, utan hur. Dricker man för att slippa känna, för att bedöva eller fly undan något, då känns det inte särskilt medvetet. Men om man känner sig i balans och gör ett medvetet val, då tycker jag inte att alkohol behöver stå i konflikt med en andlig livsstil.

Jag känner alltid efter först. Om jag känner mig ur balans på något sätt – fysiskt, mentalt eller känslomässigt så väljer jag att avstå. Men om jag känner mig i balans, grundad, glad och närvarande, då kan det vara något jag uppskattar. Jag har också en gräns och känner efter innan jag väljer något mer att dricka.

Så vad tycker jag?

Jag tror att andlighet och alkohol kan fungera ihop, så länge man lyssnar inåt och gör medvetna val med respekt för både kropp och själ.

Hur tänker du kring det här? Har din relation till alkohol förändrats i takt med att du blivit mer medveten?