Det finns stunder när världen känns tung, när tankarna rusar och hjärtat söker ro. Då vänder jag mig mot moder jords mjuka, levande kraft. Sedan vi flyttade till vårt hus i skogen har jag älskat att sitta på gräsmattan, blunda och bara vara. Känna gräsets strån mot huden, känna doften av jord och barr. Höra vindens och trädens viskningar. I dessa ögonblick finns ingen stress och inga krav, bara närvaro. När jag är i full kontakt med jorden börjar min kropp ibland röra sig av

Jag tycker det är både sorgligt och onödigt sårande att se hur vanligt det är att människor känner ett behov av att kommentera andra....

Nyligen fick jag en fråga från en kund: “Vad tycker du om alkohol när man lever en andlig livsstil?” Det fick mig att fundera. För mig är...

Just nu upplever jag att många befinner sig i ett slags mellanrum. En plats där mycket känns oklart. Det finns en längtan efter riktning,...

För mig är andlighet att vara sann mot mig själv. Att våga lyssna inåt, stå för min sanning och leva i samklang med det jag känner är rätt. Att möta andra med öppenhet – se dem, lyssna utan att döma, att erbjuda det jag kan, med ödmjukhet och ett öppet hjärta. Det är i de enkla mötena, när vi verkligen ser varandra, som något större känns nära. Att värna om alltet: människor, naturen, djuren, jorden, livet. Vi är alla en del av det. Att välja kärlek framför rädsla, förståelse

Vi har alla en inre röst. Faktum är att vi har flera. I vissa stunder talar vår inre vägledning klart och tydligt, som en viskande intuition, en djup känsla av vetande som känns rätt i hela kroppen. I andra stunder hör vi en annan röst: kritisk, orolig, tveksam. Den säger: ”Är du säker på det här? Tänk om du misslyckas. Det är nog bättre att du låter bli.” Det är lätt att blanda ihop dessa röster. Den skyddande rösten låter ofta klok. Den använder logik, förnuft och riskbedöm

Under en väldigt lång period kändes allt ur balans. Tankarna snurrade. Kroppen var trött. Inget kändes riktigt rätt. Och jag började tro att det var mig det var fel på. Att jag behövde förändras. Bli mer. Bli bättre. Men så stannade jag upp. Började meditera. Bara sitta en stund i tystnad, andas och lyssna. Och långsamt kom en annan känsla: Det var aldrig fel på mig. Jag behövde bara landa. Och hitta tillbaka hem – i mig själv. I lugnet. I kroppen. I det som alltid funnits dä

Känns det ibland som att andlighet har blivit något man ska hinna med? “Jag borde meditera varje dag, sätta intentioner vid nymåne, dra...